Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Min Strävan?

Januari 2012Posted by Christel Wed, January 25, 2012 23:45:05

Jag är ständigt påväg. Snabbt skall det gå. Torkar av, putsar upp, viker, tvättar, hälsar, ställer upp, prismärker, ändrar, donar, välkomnar, skurar, tänder fler ljus, rastar, promenerar, springer till nästa ställe/hörn/person/måste och lär och ler och fortsätter sträva. Jag har jävligt bråttom. Att visa mig från min bästa sida. Bli gillad.
Stannar jag upp kan jag ju bli tagen för lat. För en fuskare. Det gäller att ligga steget före så att ni inte kan ha nåt på mig för här har ni flickan som är fläckfri, snabb och sådär spontant jättekul samtidigt - på jobbet, bland vänner. Ja gud så bra jag är.
Jag tror att det är en del av min ’hötta med näven-personlighet’ (say what? läs inlägget ”PeKå i mitt hjärta” från augusti 2011). Liksom en rest från mitt arv som kvinna i en släkt där det gäller att må så dåligt som möjligt och ha det så jävligt som möjligt så att man sedan kan klaga, jobba skiten ur sig och dö som martyr.

Problemet är bara att jag strävar tills jag kräks lite i munnen. Inte bara för att jag glömmer att jag bor i en människokropp som tar slut ibland, utan för att man fan behöver kräkas lite i munnen på någon som vill vara folk till lags hela tiden, samtidigt som hon låtsas att hon bara är sådan. Chilla mänska!

Jag är värsta mästaren på att få en fri dag att bli fjättrad. En lugn arbetsdag att brinna i knutarna. En middag att även bli en betalad räkning, två telefonsamtal och ett blogginlägg.
Hur maten smakade? Vet inte men jag blev skitmätt!

På samma sätt blir det svårt ha en susning om vart man är påväg när man är påväg att vara påväg hela tiden. Då jag aldrig stannar upp finner jag mig ofta flera mil in på en strävan som inte ens är min, utan någon annans.
För om den där andra lyckliga personen blivit så himla lycklig av att göra det den gör - då är det nog DET jag också behöver! Såklart!
Och så spenderar jag timtal, veckor, nattetid och ibland flera år på att rusa mot någonting jag inte ens vill.
Men om jag stannar upp får jag ju reda på att jag inte vill så det är bäst jag kilar vidare...

Jag behöver således feta bromsklossar i min närhet. Sävliga, starka vänner som ställer sig helt stilla och talar om för mig att jag är totalt störd i huvudet när tempot är där igen. För det är okej att trivas. Det är okej att må bra. Det är okej att BARA göra sitt bästa och inte vara perfekt.
Men skitsvårt.
Tack för hjälpen allihop!

(Denhär veckan blir jag hjärndödad av denhär, men det gör ingenting:
Somebody that I used to know)

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post68

Tant Christel

Januari 2012Posted by Christel Tue, January 24, 2012 00:21:44
 

Tant sitter i soffan med jycken i knäet. Tant var uppe i ottan och kokade gröt efter att tant promenerat en otroligt kort runda på isen utanför. Man vill ju inte trilla. Tant är trött men äter karameller för att kunna sitta uppe och kolla på spännande amerikanska saker på TV.

Jag känner mig gammal. Jag är ju inte bara Christel sådär rakt av, utan jag är vuxen och ansvarig för lite grejer och tråkig och tycker att saker som jag alldeles nyss roades av är skitjobbigt störiga. Hela helgen har påmint mig om pensionären i mig.

I fredags snackade jag med min bästa Lisa och vi kom in på ämnet utgång. Hon hade fått frågan från en tjej vart hon går ut nånstans i Göteborg och började nämna ställen. Problemet var ju dock precis som det är för mig – att man kanske inte kan säga att man hänger på ett ställe om det var två år sedan sist? Vi började spåna och kom liksom på att vi inte alls står å lutar oss på Jazzhuset längre. Vi går inte ut på Nef och dansar house. Det var sekel sedan vi hängde på Henriksberg, Kellys, KingsHead. Vi följer inga ambulerande specialklubbar slaviskt, eller ens alls. Vi går inte på svartklubb. Vi umgås inte längre med de som gnider könet mot Familjen, Lokal, m², Björns Bar, Stage Door & Heaven 23. Vi har inga rundor för att smaka konstiga öl. Vi minns inte ens året vi senast satt på Skål. Vi har ju för i hell inte ens ett stamhak där vi dricker coca cola.

I lördags var jag på P3 Guld med snubben. Jag tyckte det var lite jobbigt att stå för tänk va bekvämt det hade varit att sitta på en stol. Och jag blev barnsligt glad och fick tårar i ögonen och kände mig stolt och alldeles rörd när Kapten Röd ÄNTLIGEN fick bära TVÅ fina glaspryttlar för JAG har ju lyssnat och följt honom sedan Jesu tid och jag praktiskt taget känner mänskan och är en helt geggig del av Göteborgs envisa reggieträlar. Fast så är det ju inte alls. Det var ju i gymnasiet jag hängde på SKAWARS & lärde mig alla Svenska Akademiens texter. Tio år sedan. För det var 2004 som jag och Karro skrek UR JOOOORD på Trädgårn och jag fick tallbarr i alla kläder på bäbisen Öland Roots, 2005 Buru Banton skulle ha kommit till Trädgårn och halva skaran reggaegubbar fastnade på hemmaplan för att de rökt bort sina VISUM och jag grät till Kung Kodum och det var 2006 jag i ren hysteri slet ut dreadsen som luktade hund – med Lisas hjälp. Jag har inte alls följt honom. Jag är en gammal dam som tyckte hans texter var lika taffliga då som dom fortfarande är. Det var min hötta-med-näven personlighet (läs mer om den i nästa blogg-inlägg) som gjorde att jag blev lite rörd av sammanhanget. Selektiv Alzheimers. Nostalgi kallas det, tanter kör med sånt.

I söndags kände jag djup vördnad för apoteket. Jag behövde nämligen stödstrumpor, stödband för handlederna, kosttillskottspiller för att orka med dagarna och skobroddar...

Tant är trött. Ibland är jag jättespontan, men idag är jag senior deluxe.

(Välkommen till mig på Energikällan Spa på Hvitfeldtsgatan 12 i Göteborg där jag nu jobbar som massageterapeut – helt magiska behandlingar för hela dig. Den äldsta kunden jag haft var nästan nittio år. Vi pratade om förr som vi gamla gör

Och på ämnet baktakt när vi ändå är där och nosar: Etzia kommer till Öland Roots i år, kolla hennes Myspace!)

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post67

Det som definierar mig

Januari 2012Posted by Christel Wed, January 04, 2012 17:13:41

Jag minns alla filmer och serier som finns, där det är en karaktär - en gammal tant eller farbror som gått i pension men vägrar gå med på det. Som fortsätter gå upp samma tid, som fortsätter sätta sig på bussen, som fortsätter att gå till eller förbi jobbet varje dag, som fortsätter att presentera sig som den de alltid varit, som det de alltid gjort.

Såklart.

För varför skulle inte det vi gjort närmare tio timmar om dagen, eller praktiskt taget dygnet runt i en evighet vara vår stora definition? Där vi fått uppmärksamhet, utvecklats, lärt in och lärt ut.

För min del pratar vi inte om några trettio eller fyrtio år på samma jobb. Men väl i samma sammanhang så länge att jag glömt hur det är att inte vara där. Det som varit min presentation, det som min mun rabblar upp av sig själv när jag skakar din hand.

Så då är det väl dags egentligen, innan jag slutar reflektera helt – att nu skall min presentation låta annorlunda. Kanske helt och hållet, eller bara delvis.

Så det är väl dags – innan jag som en av mina vänner presenterar sig som någonting han aldrig varit, innan jag som en annan av mina vänner presenterar sig som någonting hon var för längesedan.

Så det är väl dags - innan jag är dendär tanten som vägrar erkänna sin pension som växte ur sig själv och sitt liv och som missade och aldrig hann och som blev ett med en orättvis förklaring om vilket som är hennes JAG.

Så det är väl dags – så att mitt egenvärde blir lika högt och värdefullt som det värde jag haft inom min yrkesutövning.

Så det är väl dags.

Jag menar - det enda jag vet är att jag kommer att bli gammal och pensionerad (jo, för det har jag och livet bestämt) ha ett gult hus & en hammock med blommiga dynor. Då kan jag väl inte sitta där och längta till jobbet heller.

Tills allt faller på plats ger jag värde åt rutiner jag aldrig hunnit med förut. Det är galet vad livet kan innehålla om man bara vill! Visste ni att man kan ha tid för sina vänner, ha tid att både laga mat och äta den, att hälsa på sin familj, att sova lite längre. För hell - Livet kan vara VÄRT att leva!

Så nu när vi kommit överens om att allt löser sig, testa att diska till denhär (lord, kommer det att gå undan!)

Dream Warriors - My Definition

  • Comments(1)//blogg.miouconcept.se/#post66