Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Lös problemet?

Mars 2012Posted by Christel Thu, March 29, 2012 00:47:57

Undertidenmusik: Cleo - Unusual Creates Confusion

Jag var efter en eon av tid på massage igen. Första gången hos Maria Neime på Goa Grepp i Kungälv. Före massagen redogjorde jag för min fysik så att Maria inte skulle behöva analysera och peta så värst innan vi körde igång: ”Min högra höft är högre, bäckenet är lätt vridet så att vänster sida av kroppen blir dominant. Starkare genomgående hela vänster sida men spänstigare och rörligare genom höger”.

Efter att jag sovit mig igenom 90 minuter av kärlek frågar Maria vad jag skall göra åt höftproblemet. Jag kliade mig lite i huvudet och förstod inte vad hon menade fastän jag väldigt väl förstod vad hon menade. Min höft e ju som den e. Vänster fossing har alltid varit bättre på att hoppa höjd och längd, på att balansera en asana och studsa i trappor, och höger har varit bättre på att ta hand om bollar. Ja, eller – bättre än vänster iallafall. Nåt annat är den inte så bra på faktiskt.

Plötsligt slog det mig att jag kunde lösa problemet. Jag står åtta timmar om dagen, plus timmarna i mitt eget företag å säger till folk att de skall lösa sina problem. Jag förvånas över hur folk blir förvånade av att de inte måste ha ont och ändå hade inte ens tanken slagit mig att mitt lilla problem är ett Problem. ”En kiropraktor eller en naprapat?” föreslog Maria.

Så jag bestämde mig för att göra nåt och bokade tid hos Mikael Nilsson på Helhetshälsa. Kraniosakral terapi. Säg det tio gånger snabbt om du kan.

Jag fick 60 minuter behandling och resten av dagen wobblade jag fram med lustiga höfter – tog på mig tröjan och körde armen rakt upp i lysrören, hällde upp kaffe 5 cm utanför koppen, tappade prylar och flinade tills jag gick och lade mig. Det kändes som att jag vandrade runt i en hoppborg. Om en månad går jag tillbaka och möter hoppborgen igen :-) (boka en tid du med – vem vill inte gå på tivoli och lösa problem samtidigt?)

Förra veckan sa min chef till mig att flytten till våra nya lokaler skulle ske en vecka där jag redan hade fått en hel hög med bokningar. Jag skulle ringa upp dessa kunder och boka om dem till en annan tid. Telefonsamtal är eventuellt min störta skräck, jag vill liksom dö lite varje gång. Jag gjorde som jag brukar göra när saker är helt fruktansvärda – jag sade ja och spelade sedan död. Om jag ignorerar problemet kanske det försvinner? Tyvärr inte. Så i måndags var det dags att lösa problemet. Jag höll i telefonen jättemånga gånger och ringde nästan en gång, men jag var bara tvungen att skura golven, skriva rapporter, göra listor och tvätta smutstvätt först och hoppsan så hann jag inte. Och tisdagen kom och oj va upptagen jag var med grejer och grejer och harrejösses i min gata vad jag vek handdukar långsamt så att hoppla var dagen slut och jag hade inte hunnit.

Idag tog jag tag i skiten på riktigt och ringde allihop och ingen av dem hatade mig! Några blev tillåmed glada att vi skulle få flytta till nya fina stället och att de skulle få komma dit.

Min hud är ett kapitel för sig. Tycker jag, precis som de flesta tycker om sin hud. Konstiga utslag, för stora porer, torra fläckar kommer helt oannonserat och t-zonen är kockobananas fastän det var väldigt längesedan tonåren tog slut. Vem har bestämt att huden på näsan skall vara ett land av överproduktion av junk? En dag kom jag helt revolutionerande på att jag kanske skulle ändra på något. Oyeah, ändring av något kan ju inte helt osökt leda till förändring av någonting annat. Så jag satte igång att använda produkterna jag själv gör ansiktsbehandlingar på mina kunder med. Sóley Organics. En helt grym serie hudvård från ett litet vackert företag på Island. Ekologiska oljor, handplockade örter, eteriska dofter. Lite lera från Eyjafjallajökull i fejset på söndagar, scrub med olivolja och krossade olivkärnor några gånger i veckan och fuktkräm med shea och nattljus. Jag går till sängs och luktar som Island! Långsamt blir huden min vän.

Prova själv – vi säljer serien på Energikällan Spa.


Hursomhelst – man kan lösa problem. Min snubbe påminner mig hela tiden när jag känner att jorden går under och vi förmodligen behöver göra slut för ett eller annat stort världsomvälvande problem. Som till exempel att vi inte tycker exakt samma eller att han hade sex innan vi träffades. Vi får väl lösa problemet säger han.

Vilket problem skall du lösa idag?

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post72

On how things are.

Mars 2012Posted by Christel Sat, March 24, 2012 17:28:17

Undertidenmusik: Edie Brickell & The New Bohemians

Små företag. Tripp trapp tripp trapp ned för gatan, in genom portarna, ut från affären, och upp för trapporna. Det är viktigare än någonsin att VETA.

Min syster och jag satt och drack te i hennes mans föräldrars hus. De har precis flyttat från Göteborg till landet och fått en stor förändring i det mesta. Deras goa lilla dotter hade somnat och de passade nån form av spets. Hund alltså. Den hatade mig.
Vi pratade om lite av varje och på ämnet Barn berättade jag om min chefs barn som helt alien-artat kan siffror och bokstäver helt galet tidigt. Vi pratade om hur olika det kan vara och hur många plan en människa kan utvecklas och i många led, i många år.
Hon sa att det var mycket så i stan, bland stadsmorsorna - att man säger vad ens duktiga barn kan nu. "Tilda kan dethär redan!" "Jahaaa, Vet ni vad Olof gjorde häromdagen - E det inte tidigt?!" Det var viktigt, eller om det nu inte var det så var det iallafall ofta förekommande att säga vad ens barn åstadkommit hittills, hur barnet ÄR och vad det KAN.
Samma sak möter jag i flera sammanhang. Och oftare med tiden.
I hundsammanhang är det ju väldigt vanligt att jag själv flinar och snackar om hur mina hundar ÄR. Hur de reagerar och små knasiga egenheter de har. Mina hundägarbekanta kontrar och berättar något fånigt om sin hund i retur.
Med tjejvänner i grupp är det också ofta där det hamnar - i definitionen.
"JAG brukar alltid reagera såhär"
"Nä, hade det hänt mig hade jag gjort på dethär sättet"
"Jag är mer hård på den punkten, det hade jag aldrig gått med på"
"Jag ÄR ju väldigt känslig"
"Men jag vill inte sånt, det är inte JAG."
"Det är inte min stil"
"Jag inreder inte så, det är fult"
"Jag tycker"
"Jag gör"
"Jag är"

I dagens samhälle är det viktigare än någonsin att tycka och att veta - the winning twins. Att ha e klar bild och definition om sig själv och vad som stämmer. Att veta hur man är, vad som är framträdande, hur man brukar göra, hur det ÄR. Som om vi alltid går omkring redo för en arbetsintervju! Som om våra förhållanden är ett Aktiebolag (!) där vi är färdiganalyserande när vi inleder relationen och där receptet stämmer för en matchning och en lycklig utgång om definitionen av mig och definitionen av dig går hand i hand. Där vi VET och är säkra på vad som är VI. För i vårt individualistiska samhälle är alla ett företag, alla en reklampelare. Du behöver sälja ditt koncept och vara tydlig för att enkelt urskiljas i mängden, bli ihågkommen, få jobbet, platsen, utrymmet.

Där blir det problematiskt för mig. Jag blir så förvirrad i vetskapen, för där NI verkar veta säkert står jag varken svart eller vit. Lite grå i mitten står jag ofta, och ibland är jag jättesvart där jag i samma situation nästa vecka är vit som snö. "Det beror väl på" är min tanke och mitt svar i pinpointandet. Jag vet sällan hur jag ÄR.
Och för guds skull - låt mig sitta och INTE ha en åsikt ibland! Det kan väl vara okej att jag vill vara svennebanan idag och se ut som en smällkaramell imorrn, både gå på svåra kulturfilmer och fullkomligt älska romantiska komedier där jag vet hur allt slutar, bli attraherad av alla möjliga typer av människor och ofta tycka både det svarta och det vita fastän det är totalt motsägelsefullt och ibland: inte tycka ett skit.

Det hade varit gött om vi släppte taget lite. Alla till mans. Ibland kanske DU kan tycka en sak utan att slänga det i fejset på mig? Det är okej. Tillsammans är vi okej, du behöver inte förenkla dig och du behöver inte definiera dig för mig. Vi är olika - inte bara DU Versus JAG utan också DU Versus DU.

Det finns en hel mängd och världar av saker för dig att upptäcka om dig själv redan idag. Men då får du ju lägga ned att smalna av och stänga till och veta på förhand hur allt är. Du är SÅ mycket mer än en färdig liten låda fattar du väl?!





  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post71

Vart tog jag vägen?

Mars 2012Posted by Christel Sat, March 17, 2012 10:38:08
 

Under tiden: Etta James - Trust in me

Förändring är helt fruktansvärt. Och underbart. Och förvirrande, osäkert, nervöst, ångestladdat och viktigt. Jag har såklart svårt för förändring eftersom jag har ett kontrollbehov från hell och hellre dundrar på i hundratals knyck oavsett om jag valt vägen eller ens vet vart den leder – bara för att kunna visa alla att jag iallafall är på väg.

I den farten är det krångligt att stanna till och göra val, för då måste jag ju bromsa. För som jag alltid tänkt: Tänk om jag när jag väl stannat märker att jag rusat åt fel håll skitlänge. Att jag kanske måste göra om allt igen. Eller att jag rusat så långt bort att jag inte har en aning om var jag hamnat, att jag kommit helt vilse och inte hittar tillbaka. Nääää, då är det bättre att jag spelar död, inte lyssnar till frågan, inte funderar och kilar vidare.

Det senaste året har varit bökigt som satan. Jag har tvingats att stanna upp flera gånger och välja och fundera. Det har gjort mig arg, kall, ledsen, elak men glad och stundtals ännu gladare.

Jag har sagt nej till saker. Jag har avbrutit. Jag har svikit på hemska sätt. För jag måste få plats.

JAG MÅSTE FÅ PLATS.

Det är ju fasligt jobbigt att ha fötts med en analyserande hjärna. Shit, jag kan dela sönder allt i mikroskopiska bitar och det är segt som satan att fundera och återigen ökar jag farten och får upp tempot och slutar välja. Up, up and away...Det förenklar att ha bråttom!

Det är en utmaning att finna sammanhang att få plats. I vänskap och närhet, i accepterande av sina medmänniskor, och i synnerhet i tvåsamheten (bökiga norm!).

Problemet är bara att när jag – när Du – tagit för vana att börja rusa istället för att välja.

Att blunda.

Att hålla käften.

Att hitta på.

Att lösa allt inte just nu men sedan, snart.

Då blir det tillslut jättesvårt att veta vad som är vad. Vilket val som är ditt och...Vart tog du vägen?

Att inte välja är också ett val. Så jag testar att välja lite. Kanske med hjärtat? Kanske kan val för kärleken vara värt att testa, jag kanske är att lita på! Tänk om jag jag gör världens BÄSTA val?! Jag och alla tankar i hövvet får samlas på konferens och lita på varandra.

Vart tog Du vägen? Vad väljer Du?

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post70