Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Om du petar på mig går jag sönder

April 2012Posted by Christel Tue, April 24, 2012 20:27:42

Undertidenmusik: Tori Amos: Caught a Lite Sneeze
 

Jag tycker mig ha en positiv inställning till livet. Ibland fuckar det sig, å sedan ordnar det sig. För som det heter; Allt blir bra tillslut. Är det inte bra så är det inte slut.

Men vissa perioder är jag liksom gjord av glas. Som nu.

Jag har alltid haft väldigt livliga drömmar om nätterna – som färgar starten på mina dagar och som gör sig påminda igen på kvällen när jag lugnat ner mig.

När det är sugit stressigt i livet drömmer jag om styckmord och mängder av blod och gärna är det någon jag älskar som jag mördar, typ mina föräldrar. Det blir ju skitjobbigt sedan när man är klar med mörderiet och kommer på att det inte var någe bra gjort.

När det är mycket nytt i livet drömmer jag att jag är naken mitt på stan. Jag kommer på det mitt under ett samtal med någon och börja tycka att det blir vansinnigt pinsamt och då försöker jag dölja att jag visst är lite naken.

Vissa drömmar kommer tillbaka helt och hållet och jag vet vad som kommer att hända, som när min gode vän Krglnf (yepp, thats his name) hälsar på, då vet jag att allt är som det ska för han har nämligen berättat att han är svaret på alla frågor.

Nu har jag dock haft en period med drömmar som jag inte riktigt vet hur jag skall tackla. Varje natt blir jag påkommen. I olika sammanhang blir jag påkommen med att ljuga, att stjäla, att låtsas, att göra fel, att lata mig, att vara elak och plötsligt ser alla vem jag egentligen är. Så i flera veckor nu har jag varje dag känt som att jag fuskar. Jag har behövt göra allting precis enligt regelboken och torka av allt med trasa och varje mening som Du säger till mig tolkar jag och känner in. När ni säger mitt namn eller ringer mig tror jag att det är för att ni kommer att säga att Nu Vet Ni.

Det är riktigt jobbigt att läsa mailen varje dag för varje mail är en potentiell påkomning. Alla breven i postboxen är förmodligen inkassokrav. När det knackar på dörren är det såklart kronofogden. Varje gång ett sms pluppar in är det förmodligen mormor som har dött och det är mitt fel att hon var så ensam för att jag inte var där.

Extra tungt har det förstås blivit när det blivit fel på riktigt det senaste. Som när jag fick ett mail om att jag skulle ha en klass en dag jag skulle jobba och verkligen inte kunde, när hundvakten inte kom in genom min dörr, när jag glömde hundkopplen runt ett träd i skogen och fick göra egna av konstiga saker, när kunden som kom in hade bokat fel sorts behandling och jag inte kunde hjälpa den så att kunden blev jättearg och skällde ut mig efter noter, när jag hade två osannolika tisdagsmorgnar på raken och fick en hel skock med människor att hata mig på riktigt, när, när, när...

Det blir rätt ofta rätt fel i mitt liv. Men hursomhelst vet jag inte riktigt vad det är ni skall komma på när ni kommer på det. För jag har varken ljugit eller stulit eller fuskat– iallafall inte som jag vet.

Och skulle ni ändå komma på detdär ni skall komma på, kan ni inte bara låtsas som ingenting istället? Jag är gjord av glas just nu och om jag går sönder får ni med all sannolikhet en skärva i ögat.

  • Comments(2)//blogg.miouconcept.se/#post74

Där Dom bor - The Movie

April 2012Posted by Christel Mon, April 09, 2012 10:07:31
Undertidenmusik: Maria Mena - Fragile

Varje dag är det långpromenad med vovvarna. För att det behövs för alla i vår lilla familj för att ingen skall flippa och få utbrott. Långpromenad är ett väldigt fint ord - jag ser framför mig hur man som hundägare går på löviga skogsstigar och skrattar med en golden retriever, man har en halsduk nonchalant slängd runt halsen och luften är frisk, det ploppar ned solstrålar mellan löven och man ser ut lite som Meg Ryan. Eventuellt Julia Roberts.
Sådär är det inte i verkligheten. Därför brukar jag slopa skogsstigarna (ni vet, alla skogsstigar mitt i Göteborgs Stad?) och dra evighetsvarv i Örgryte, Kålltorp eller Bagaregården.

På dessa promenader har jag ett låtsat bankkonto på sisådär tio miljoner kronor och går runt och spanar på hus. Varje hus tas i noga beaktning. Jag drar fördelar och nackdelar mot varandra. Kollar tomten, häcken, fruktträden, uppfarten, krukor och växter i fönstret. Jag köper tapeter i huvudet och bestämmer vad varje rum skall ha. Går från Funkis Heaven till Slott till Trähus och Eternitklumpar. Tänker på vilken trädgård det vore bäst att ha hund i. Kollar in grannar och planerar. Jag ser för mig att det nog finns några barn i randiga tröjor och lugg och att vi brukar måla tavlor och att dom förmodligen tycker att det är skitkul med puttekulor, domdär barnen. Mitt liv blir som en dramakomedi, alternativt ett drama om syskonkärlek. Jag älskar det. Fullständigt loss går jag. Jag bor i alla hus. Eller...kanske inte de med brunt tegel, barrskog och tallar på tomten och kaktusar i fönstren - jag har en själ och vill ogärna dö av depression.

I Örgryte är det roligast. Där gick jag förbi en park första gången för några månader sedan och insåg att parkhelvetet var en trädgård med lyktstolpar. DOM HAR EN PARK. Hallå. Huset med sju balkonger var inte ett 4-familjshus utan ett hus där en och samma familj bodde. Vad i hela friden gör man med alla rum? Man får väl avla barn tänker jag, och stoppa dom i varsitt.

Så jag går där i min egen film i mina stövlar och utan smink. Min jacka är trasig på fem ställen. Mitt fejs har vinterhud som med mina gener betyder lätt genomskinligt blålila med inslag av irriterat röd akne. Hundarna drar åt tre håll var och jagar katter och harar och de måste tvunget göra gemensamma breakouts och skrämma nån tant genom att skälla på en mops. Egentligen behöver jag klippa mig - men i min film har jag ett välmående smålockigt hår och om man skulle beskriva min uppenbarelse med två ord skulle det vara Mild och Intressant.

När jag var yngre hade jag väldigt svårt att skilja på filmerna och verkligheten. Asså - jag var inte desillusionerad, men jag jämförde mitt liv med min hjärnas filmliv i varje steg. Förstå att verkligheten blev jävligt deprimerande. Inga varmt gula linsfilter där liksom. Anna Mannheimer (fantastiska kvinna!) sade i ett TV-program nåt i stil med att vi tjejer ofta gjorde så, fick för oss att livet skulle vara som i filmerna och att vi på så vis gick miste om livet i sig.

Nuförtiden är det bättre. Jag har koll på att versionerna är meningslösa att jämföra med varandra. Ändå är det är en fantastisk gåva att kunna lägga lite rosa skimmer och leva ett annat liv genom att gå och vara ful på en trottoar. Hitta på lite.

Men när man tar skabbhissen ned från en skolådelägenhet där man bor svart i sjuttitredje hand är det ändå lätt att undra: Vad gör dom med alla rum?



  • Comments(2)//blogg.miouconcept.se/#post73