Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Stray Ducks, stray Tulips, stray Me...

Maj 2012Posted by Christel Sat, May 26, 2012 15:57:54
Undertidenmusik: People are Strange - The Doors

Det har flyttat in ett andpar i Olskroken. I Olskroken finns ingen älv, inget vattendrag, inget dike. Inte ens en pöl. Men dom bor där ändå. Damen står på dagtid helt stilla utanför Kinakrogens uteservering sisådär tolv timmar nonstop och på natten sover dom båda i gräset utanför porten på Kobbarnas Väg 9. Snubben vet jag inte riktigt vad han gör hela dagarna, men jag gissar att han e på jobbet. Dom lever ett heterosexuellt, monogamt förhållande. Dom verkar trivas himla bra. Men det är ju lätt för mig att säga, jag ser ju bara relationen utifrån.

Härom veckan var det en annan and som stod utanför Pustervik hela dagen. Den var helt ensam och verkade vänta på en polare som aldrig kom. Tålmodigt väntade den timma ut och timma in och brydde sig inte så jättemycket om kidsen och popstersarna och alla svårdefinierade individer borta på Lust. Det var bara att vänta, tyckte anden. Nångång kommer han väl, liksom. Det sista som lämnar en är hoppet.

Dagen då mormor tog sitt sista andetag gick jag en promenad bland bryggorna och mötte en tulpan. En helt ensam rosa tulpan mitt i gräset som stod pall i stormen och regnet trots att det inte fanns några andra tulpaner där för att stötta. Jag vet inte om den gett upp tanken på att få syn på någon annan tulpan, men den hade växt sig längre än gräset och hade bra sikt så chanserna var iallafall större än för många andra ensamma här på jorden.

I förrgår gick jag in i min port och mötte en ung man. Om ni tänker er sättet röda mattan följsamt böljar ned för trappstegen i en trappa, så ser ni sättet han placerat sig framstupa längs med första etappen uppför. Lite som när Barbaskön på weed imiterar en trappa. Han lyfte på huvudet och sa "hejhej". Han hade en cigg i mungipan och hade lite svårigheter att komma fram till hur den skulle kunna tändas. "Gokväll gokväll" svarade jag. Jag tror inte att han bor där. När jag gick ut med hundarna hade han bytt approach och stod inklämd under postboxarna, ciggen var inte tänd men han verkade trygg i hörnet - det var iallafall en bit ifrån det han fullständigt livrädd stirrade på två meter bort. Medan hundarna och jag stod vid 3ans rhododendron öppnade och stängde han portdörren i jämna intervaller. Han gömde sig bakom dörren och smög ut vänster halva av ansiktet för att speja på oss i varje intervall. Det hade varit en ganska bra smygtaktik om det inte vore för att det är en glasdörr som är skitsvår att gömma sig bakom.
Det var ingen bra tripp, detdär. Men man skall aldrig ge sig, nästa tripp kanske är väldigt skoj? Hur var det nu - Det sista som lämnar en är hoppet.

Jag känner mig också lite tafatt. Jag har spenderat en del tid i mina dagar över att fundera på mitt eget sammanhang. Ofta har jag inte funnit det och då har jag stått där lite vilsen, men ändå med hoppet om att sammanhanget skall hälsa på ganska snart. För lång tid ur sin kontext kan göra att man fastnar därute, är jag rädd. Mitt sätt att tackla det hela har oftast varit att hålla mig tillräckligt upptagen för att slippa fundera. Problemet - vet ni vad det är? Det är att den taktiken inte funkar så bra. Så nu testar jag att vara tafatt och sysslolös (eller sysslofri) istället för att boka mig upp över öronen.
Det är skitläskigt.

Med fötterna på Moder Jord och huvudet upp mot Fader Himmel hoppas jag att sammanhanget blir till klarheter. Värt att testa - Det sista som lämnar mig är hoppet. Stick to it.



  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post76

En Stor mörk tyst saknad.

Maj 2012Posted by Christel Wed, May 16, 2012 00:34:23
För dig mormor - My Way

Min älskade mormor har gått bort.

Varma, tokiga mormor.

Mormor som trots ett brokigt, fattigt, rikt, mödosamt, konstigt, sällsamt och långt liv alltid kilade runt stressad som en liten vessla i samhället i sin lilla bil. Alltid längst ut på stolen, bråttom hem. Ursäktande, snabb, effektiv.

Mormor som alltid har funnits. Som ett kvitto på livet. Mitt liv i hennes händer tryggt och välgjort. Matad, nattad, väckt, skjutsad, stöttad. Där.

Mormor din kamp smärtar mig. Som om livet tystnat fullständigt och jag kan inte känna din ande, din närvaro, dina andetag på jorden längre. Så fruktansvärt tyst.

Mormor det lilla skal som fanns kvar då din själ flugit sin väg - som en tom, kall fågelunge - utan vittnesbörd och utan dig inuti. Aldrig har jag bevittnat någonting så tomt någonting så overkligt kallt. Jag är glad att du fick lämna den kropp som inte orkade tampas med jorden längre.

Gud kramar dig nu.

Vi ses i Gillestugan i varsin kofta.

Jag saknar dig så allt i mig går sönder.

/Din Jävvelunge

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post75