Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Mmm. Knark.

Juni 2012Posted by Christel Thu, June 28, 2012 22:51:08
Undertidenmusik: REM- Shiny Happy People

Att vara alkoholist är en sjukdom. Det säger dom t.e.x på 'Valet!'. Mm. Jag har förlikat mig med det. Missförstå mig rätt: vad skönt om jag bara kunde fått bli något så enkelt som konstaterat sjuk. För då kunde jag fått en mall och ett facit - och en ursäkt om mallen och facit skulle fucka sig igen och igen och IGEN. Jösses - jag skulle fucka med flit, jag skulle fucka med finess, jag skulle fucka dansande, på huvudet, i planka, liggandes raklång och framstupa. Och det skulle vara okej.

Tyvärr är jag inte alkoholist. Jag är bara lite maniskt tokig. Jag knarkar två hook-ups som jag utan undantag kör på repeat för att vara säker på att historien upprepar sig till dagen jag kolar vippen, amen.

Hook-up 1: Jobb. Snälla, ge mig ett jobb jag kan ha dygnet runt. Nähä, gav du mig inte ett jobb? Då startar jag eget och jobbar dygnet runt med det istället. OCH tar ett jobb och jobbar med det också. När det inte finns jättemycket att göra på jobbet vet jag precis hur jag skall starta ett stort projekt genom en invecklad inventering, omstrukturering, sanering, planering, kartläggning, strategi. Ger du mig en heltid jobbar jag sju.
Om du bara visste min kapacitet. Eller inte.

Hook-up 2: Dödsdömda relationer med män. Jag har dodgeat singelhoodet riktigt smidigt i 10 år. (Jag hade en paus innan dessa tio - i gymnasiet mellan 16 och 17 år då jag testade att hålla män på asexuellt avstånd genom att själv se ut som en svartklädd, långhårig hårdrockarherre. Det var efter att jag som 16åring blev dumpad av min galet mycket äldre pojkvän då han haft sex med sitt ex för att hon var så otroligt vacker. Det är hon fortfarande förresten. Men kanske mest att han gjorde det för att han är helt dum i huvudet. Under denna period fick jag flitigt höra på nära håll eller avstånd att jag var lesbisk. Det kan ju vara bra att veta - tänk va skönt förresten - om jag var det. Då hade jag kunnat komma ut och känna en jättelättnad och så kunde alla mina problem lösas på ett kick för hela problemet låg ju i att jag förnekat min sexualitet. Hursomhelst.) Jag har låtit männen avlösa varandra med jätteocharmigt korta mellanrum. Och tänk - ingen av relationerna har funkat. Ingen av relationerna har gjort att jag förverkligat mig själv, hittat min försvunna hälft, skrattat obekymrat och haft himmelskt sex i en enda spontan röra.

Dessa hook-ups har sett till att jag kan fortsätta i samma invanda, mysiga mönster och förvånat förundras över att jag landar på samma ruta hela tiden. Skönt med rutiner!

Men de senaste två veckorna har jag fullständigt tappat det hook-upmässigt. Snedtänt på mumsknarket. Skitjobbigt. Jag har gjort mig själv till singel. Med ett så clean cut att man undrar om jag är robocop eller bara helt lobotomerad. Och jag suger i min nya tjänst på jobbet för jag har testat att jobba på som förut men det funkar inte alls. Jag bara rör till det. Det går inte. Jag orkar inte dygnet runt på två timmar sömn och snickers till lunch längre. Vafan.
Jag håller på att bli tant?
Eller vuxen?
Eller....bara människa kanske?
Så lame. Människa. Det är ju inget unikt, det finns ju hur många som helst.

Och det är ju nånstans här som problemet sitter. Jag har ingen diagnos och jag har inget allvarligt sjukdomstillstånd. Jag fuckar upp utan ursäkt! Jag är en helt vanlig människa. Jag är alltså fullt kapabel att bli otyglat lycklig och lyckad i ett enda slag - och ändå blir jag det inte.

Sagt med många kansken:
OM jag testar att inte starta ett nytt skitseriöst kärlekförhållande med en gång OCH kanske testar att sova lite mellan ena och andra dagen...så kanske jag kan öva mig i att försöka finna något alls - på nya sätt?
Eventuellt efter mycket övande. Kanske alltså. Så kommer lyckan och lyckandet eller allt detdär shiny happy fluffiga man skall uppleva innan man dör att slå även mig i fejset.

Trial n' Error - let´s go.

  • Comments(2)//blogg.miouconcept.se/#post81

Relationer är för Söndagar

Juni 2012Posted by Christel Sun, June 24, 2012 14:00:50
 

Undertidenmusik: Sheryl Crow - Strong Enough

Så kommer söndagen. Den är inte tom eller bitter eller fylld med ångest. Den är inte grå. Men den berättar ganska tydligt varför den finns: för att nu finns vi nära varandra. Nu delar vi färre ord men mer hud och vi ringer varandra och surrar i telefon och det pirrar i fingertopparna av vetskapen att vi kommer att få lägga kinden mot varandras hals och äta in doften av det som blir vi. Dagen efter allt som hänt när det inte längre behöver hända för söndagen gör inga anspråk utan bara ger oss gåvan att finnas.

För att Du VILL vara nära mig. För att jag inte klarar att inte vara nära dig.

Varande. Utan att du suckar åt att jag är din tyngd och ditt ok. Utan att alla dina ord är åsikter, monologer, långa tal om världens varande - som om det någonstans gick helt åt helvete och att det är helt omöjligt att göra bra igen. Det som Du tror och kanske upplever som poetiskt och magiskt svårt är för mig inte känslan av en beat, en skald, en tänkare - utan ett tvunget sätt att bara sitta lite illa till och väsa. Min fulla medvetenhet om att du kanske skulle dö för sista gången om VI försvann har nu förändrats till en undran: Ville Du hela tiden att det sakta skulle kvävas och dö ut? Var vi bara ännu ett drama och en historia du denna gång önskade att berätta i realtid istället för att leka fram i en scen?

Som jag saknar de söndagar vi aldrig hade.

Som jag sörjer de söndagar vi aldrig kommer att få.

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post80

Jag kanske är ledsen.

Juni 2012Posted by Christel Thu, June 21, 2012 00:01:10

Undertidenmusik: Pink Flloyd (& Clare Torry) - Great Gig in the Sky
 

Det mest fruktansvärda i att inte vara i en relation är att inte vara i en relation.

Det är stört hur tillgång till närhet kan bli en avsaknad som både smakar och låter och kliar. Fastän min ensamhet är självvald är den lika becksvart som alltid.

Jag är livrädd att vara själv. För i mitt liv är själv och ensam samma. Tystnaden har aldrig varit min bästis direkt. Jag kommer hem till ett stilla rum och sätter på ugnar och fläktar och apparater som surrar och petar tystnaden i magen.

Men vet du? Ensamheten kanske ändå är enklare att umgås med allena, än när den latent ligger mittemellan dig och din nästa. När du vill lipa av saknad fastän ni är i samma rum. När du vill slita dig och ge all din tid men finner dig själv ösandes tid – kastandes tid överbord utan mottagare. Slösandes tid till ingen.

När du dragit linjer och skrivit regler och påmint dig och listat det sublima och kommer på att ingenting av det som var du – som var din verkliga definition - riktigt får plats utan att korrigeras längre. Det som var ditt smidiga väsen verkar ha svällt upp och hur du än gör är du i vägen. Och hur det än hände måste du ha varit någon annanstans för plötsligt har du bara hamnat fullständigt fel.

När ingen väg inuti är rätt måste du ta dig ut.

Ingen väg ut är vacker, men den snabbaste går iallafall fort. Hejdå.



  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post79

Jag och Jag är tyvärr påväg isär (just rubbish)

Juni 2012Posted by Christel Mon, June 11, 2012 21:45:10
 

Undertidenmusik: Tori Amos - Mr Zebra

Det finns liksom små trådar inom mig som drar. Trådar utan kontakt med huvudet som verkar födas i hjärtat och dra med sig lite fler delar av min kropp och ibland nästan varenda del tills jag flyttats närmare elden. Dom syr mig till nånting nytt och lämnar mig färgglad och avklädd och aldrig Din utan bara min egen och lycklig är jag som får vakna med känslan av att dom trådarna fortfarande finns kvar. När allting så föds i mitt huvud och jag väljer alla mina steg – då dör jag helt och fullt. Då är jag inte ett liv men ett facit, en karta, som svarar, går bredvid, säger ja fastän jag borde menat nja. Innan stilla medhåll blir frustrationen och ilskan och våldet. Innan jag försvinner. För att Fuck Up är det den nya lilla svarta – jag kommer att svika det rätta och vackra. Min Eld är för stark.

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post78