Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Man kan gå på kurs

Augusti 2012Posted by Christel Tue, August 28, 2012 02:29:17

Undertidenmusik: Old Lady

Jag har varit på kurs. Vissa människor går mycket på kurs, jag går mindre mycket på kurs än dom kan man säga. Jag går ofta utbildningar, men sällan kurs. Inge scapbooking, inge klistra servetter på krukor, inga heelingseanser, ingen kroki, vävning, skratterapi.

På kursen var det många av den sorten som går himla mycket, himla ofta på kurs. Dom hette Eva och Gun och Lotta-Karin och Laila och Susanne och trettio andra saker som man tänker att dom heter. Dom bar långa saker i tunga linnetyg och Eccosandaler, hade långa grå hår och hade varit lärare men nu var dom pensionerade eller skulle snart bli. Oj så långa linnesaker dom bar, så att när det blev fikarast yrde papper, stolsdynor och tekoppar efter att ha fastnat i särkar från Danmark - utan att en endaste dam noterade det – pang i golvet på jakt efter kakor.

En dag på kursen köpte en av damerna med sig choklad och russin till alla. Det tyckte jag var väldigt snällt! Bjussa på det viset! Men så visade det sig att det var en kollektivt uträckt damhand – en vägvisning. En av dom sade till kursledaren ”Det är ju väldigt mycket bättre än kakor” med ett tonfall som smakar lite som ett välgött och trubbigt pekfinger. I näsan. För vi fick kakor två gånger om dagen (Två gånger om dagen! Kakor! Heaven on fakking earth) på kursen och damfronten ville göra nån form av GI-statement. Det tyckte jag var skojigt med tanke på att damligan bevisligen – otvivelaktigt åt ganska så jävla många kakor i vanliga fall. Barba Stylee. Då sade jag ”Jag gillar kakor.” Kursledaren log och världens goaste tant med permanentat hår bredvid mig viskade i mitt öra ”Visst ÄR det gott med kakor till kaffet!”

I vimlet under helgen hördes fantastiska samtal. Några exempel:

”Men du, ÄR du konstnär? Du ser så himla aaaaaaaavslappnad ut sådär!”

”Näää...men jag E ju väldigt mycket för NATUUUREN å så...”

”Jag gick till honom på minerrrraaalanalys å ALLTSÅ, det kan jag säga dig att det gav mig SÅ MYCKET!”

”Nä nä nä nä nä nä, jag går INTE till honom. Jag kände som att han DRÄNEEEERA mej på ENERGI”

”Du MÅSTE gå på KVIRR! Konstvandring i Raaaaana Rike, alltså SIKKEN grejje!”

”Jag går varje år. VARJE ÅR. JAG minns när det starta.”

Ju fler Cultural Lady Bondings som skapades desto friare och mer uppsluppet blev det. Stora träknappar knäpptes upp. Solskadade dekoltage fladdrade i vinden. Rasterna spenderades till att fullkomligt svulla i att köpa te på Redbergsvägen. Batiksjalarna fick fler och påhittigare användningsområden och virades runt huvuden, midjor, halsar och armar. Sista dagen flög tillåmed Eccosandalerna av. Torra stackars glömda fötter svävande runt i rummet och jag skrek inombords av återhållen moralpanik när frågorna som borde vara omöjliga att ställa vid dethär laget ändå ställdes. Som att undra vad CSV stod för när vi talat om Cerebrospinalvätska blygsamma 47 gånger om dagen i fyra dagar och det är DEN som är en av grundstommarna, själva skodonet i vad i hela friden det är kursjäveln handlar om.

Släpp inte ut dem i terapeutvärlden! Ville jag hötta och peka. Låt dom inte tillåtas att säga att dom håller på med dethär! Låt inte denhär kunskapen vara förlagd till någonting som kallas för en kurs! Och där satt jag i goströjan och tyckte att jag var bättre än alla de andra.

Att jag förstod mer än de andra.

Att mina händer kunde känna sånt deras inte kunde.

Och det lallade jag runt och tyckte fastän jag var apstressad över att det snart var måndag och inte kunde känna annat än min krokiga rygg där vi övade grepp på behandlingsbänkar och minst tre ur Damus Ligus snarkade sönder min hjärna.

Men egentligen är det ju såklart tvärtom. Du hör ju. Att vara en rund dam med erfarenheter att bygga lite gött värdelös kunskap på. Strosa runt på kurser om vafansomhelst och uppleva att mina händer är helande och styrda av magiska väsen i kosmos. Ett trähalsband med typ en giraff. Tycka att man fattar saker man inte hajar ett jota om men kunna vara övertygad nog att korsa hav för att gå. Bara. En. Kurs. Till.

Och medan jag ligger här raklång och mitt överkast luktar fantastiskt mycket man vet jag med säkerhet att både jag och min vän Lisa kommer sitta där på samma kurs, i varsin kaftan och måla kantarellstilleben om ett gäng år. Och så praktiskt med kläder i linne som man kan färga om när man tröttar på kulören!

Tills dess: Ses på utomhusyogan i Kungsparken/Allén kl 17.30 den 5 september. Energikällan slänger höstens första höstevent! Kolla in det på hemsidan www.energikallangbg.se eller bli Energikällans Vän på facebook.

(Förresten. Inte fötterna. Jag vill inte ha deras fötter, annars kan jag konvertera till Kulturtantionen)

  • Comments(2)//blogg.miouconcept.se/#post87

Livet som en Topz

Augusti 2012Posted by Christel Wed, August 22, 2012 01:05:46

Undertidenmusik: Edie Brickell - Nothing (snälla titta inte på det fruktansvärda bildspelet, dina ögon kommer att brinna upp och köttätande kråkor kommer att äta askan)

Jag har alltid tänkt mig att det inte finns några tråkiga människor. Ibland är jag tråkig och i vissa aspekter kan jag vara så tråkig att tiden stannar och undrar vad det är frågan om men allt som oftast är jag inte det. Ibland är Du också tråkig, men ofta är du hur skoj som helst och säger saker som är helt bananas och iallafall själv tycker du att du får till det, eller hur?

Den senaste tiden har dock gjort att jag är osäker på min fasta beslutenhet i det hela.

Jag har träffat något fatalt lamt.

Vid första mötet och anblicken var det en människa. En något nervös, bildskön människa i solljus med energier som drogs inåt istället för att ge något form av aura eller uttryck. Så kan det ju bli ibland när livet tagit mycket tid, eller allt annat omkring livet tagit tid och dedikation. Man blir lite vag.

Vid andra mötet och anblicken fanns det en svagt beige aura. Alltså beige, inte lätt aprikos/något orange/pärlemor/lysande vit utan beige som en tröja från Kapp Ahl-beige. Beige som en förpackning från Landstinget-beige. Beige som en bård på Vårdcentralens toalett-beige.

Vid tredje mötet och anblicken försökte jag envist måla auran knallgul och dra ut energier på alla sätt jag känner till för att tvinga på den lama uppenbarelsen ett djup, en attack, en vilja, ett någonting. Men det rann liksom av och allt blev beige. Beige som en pall osäljbara blomkrukor på Lidl-beige. Beige som en servett på landgången på Bygdegården-beige. Beige som stört billiga Topz-beige.

För vet med dig:

Om du inte finner sorg nog i livet, i filmvärlden, i det vackra ordet eller de fina tonerna - för att gråta.

Om du aldrig skrattat så att ögonen tåras, så att magen krampar och du får sendrag i hälen.

Om du aldrig känt ett sexuellt samspel med någon annan så att ni smälter samman och blir en varm, blöt enhet av njutning.

Om ingen typ av musik alls får dig att rysa, dansa i smyg i mjukisbyxorna och sjunga med.

Om ingen politisk fråga får dig att brusa upp och hötta med näven.

Om du aldrig riktigt fuckat upp någonting så grovt att du vill dö av ånger och be om förlåtelse på knäna.

Om du inte läst en text som tänt dina ljus och fått dig att önska att du var en poet av samma kaliber.

Om det inte finns någonting som gör dig blixtkåt och ivrig och andfådd.

Om du aldrig försover dig.

Om du aldrig skriker, höjer rösten, sjunger för högt, stönar för högt, andas för tungt, tar i för hårt.

Om du aldrig haft en finne mitt i fejset, en trasig tå du skäms för, luktat äckligt vid jättefel tillfälle.

Om du inte har en film vilkensomhelst du snöat in på totalt och sett igen och igen och igen in absurdum.

Om du aldrig druckit för mycket sprit, tagit något tokigt knark, tappat kontrollen helt och blivit omhändertagen.

Om du inte någonsin gått vilse.

Om du aldrig saknat någon eller någonting så att kroppen urholkas, mörknar, torkar, dör lite grann.

Om du aldrig trillat, blivit skrattad åt, känt dig utanför, misslyckats.

Om du aldrig har varit den elaka, sviniga grisen med ord och uttryck som förgiftar någon annan.

Om du aldrig låtsats att du känner till en film, ett band, en företeelse, en uttryck för att imponera på någon. Och blivit påkommen.

Om du inte gjort eller känt eller varit någonting av ovanstående, eller om du försöker få mig att tro att du inte har det Så Är Du Inte Bara Tråkig – Du Finns Inte.

Då kan du inte känna dina hjärtslag. Då kan du inte mena ditt leende.

Så snälla Du – Snälla Ni; Fucka upp, släng dig handlöst in i någonting, gå fel vägjävel med vilje, ta på någon annan, Ta På Dig Själv(!), gör skit du är kass på, gör bort dig, säg fel - LEV.

För det kan väl knappast vara så att du inte finns?

Beige kan säkert vara en jättefin färg i något sammanhang någonstans även om jag tvekar, men din uppenbarelse borde tolkas som någonting annat.

Någonting mer.

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post86

Projekt Nätdejting 2,0.

Augusti 2012Posted by Christel Wed, August 08, 2012 23:20:49
 

Undertidenmusik: The Cure - Lovecats

Jag och Lisa var inne på andra kannan kaffe och började må dåligt av koffeinet. Vi gör så, dricker kaffe tills vi blir skakiga och får lite ångest helt i onödan, jag vet inte varför.

Jag berättade som jag gör varje måndag att det är skönt att det inte är söndag längre. Söndagar är för människor i förhållanden som myser på stan, äter frukost ute, går på bio, sportar ihop, håller handen, kysser varandra på trottoarerna...det tar liksom inte slut. Men söndagar tar slut. Tur.

Så Lisa kom på den briljanta idén med att signa upp mig på nån nätdejtsida. Jag höll ju givetvis med henne och bojkottade sidan jag mötte mitt ex på, samt 'e-Darling'. Seriöst: ”För singlar med höga anspråk” Skjut mig.

Vi hystade ut mig i vimlet och lallade runt tills jag drog hem.

Efter två dygn hade jag lite krokar kastade och jag och Lisa var tvungna att dricka kaffe igen. Jag berättade om en kommande dejt och tyckte att livet var en liten bugg på rosor. När kaffet var uppdrucket och påtårat och uppdrucket igen gick vi till Myrornas för att en runda på stan inte är fullkomlig annars, och väl på översta planet började jag fundera.

”Vet du vad jag tänker kan bli tokigt Lisa? Han är en kille som ser extremt trevlig ut i träningskläder, men han skulle ju kunna vara ett hopplöst fall vad gäller all annan form av beklädnad.”

Lisa och jag ställde oss i kön till omklädningen på Hipstervåningen.

”Vad tänker du då?” undrade hon

”Jag tänker att han är en sån kille som skulle kunna ha kvar sina kläder lite för länge. Du vet. Jeansen var lite spännande nittiosex, men nu är dom lite för tajta och bootcuten är inte helt okej. Lite som man gärna har om man är en frän kille som gillar rock och kommer från Partille”

Det var givetvis helt menlöst att stå i den kön för där hinner man dö innan man kommer fram så vi bytte våning.

”Han skulle kunna ha jeans med finskor till. Du vet, sådana finskor som är svarta i fuskskinn och fyrkantigt platta framtill. Med en liten klack. ”

De kornblå byxorna jag provade var jättemycket för små.

”Eller om han har såna skor som är en blandning av fotbollsskor, finskor och sportiga dojor. Med kardborreband. Vita eller svarta - eller egentligen vilken färg som helst. Du vet - Lacoste! Det är dom fulaste skorna jag vet”

”Jag tänker att han nog har en skjorta, som är lite för stor och instoppad i byxorna så att den bylsar ut” sade Lisa. ”Men alltså, vad skulle vara okej då?” fortsatte hon.

Men det var kört. Jag kunde bara komma på skräckscenarion.

”Tänk om han har sånadär jeans som har jättemånga lappar på i olika jeansfärger så att dom skall se lagade ut.”

”Eller en t-shirt med ett fräckt tryck” sa Lisa ”Ja! Med guld eller silverfärg i. Eller både och” fortsatte jag.

”Kanske att han är en spännande kille som handlar allt på Jack & Jones” sa Lisa

”Tänk om han handlar någonting över huvud taget på SonyBono.”

Lisa visste inte vad det var.

”Den affären i Nordstan mittemot Carlings där man kan köpa kalsonger i neonfärger och tröjor med Ed Hardy-tryck på”

Jag blev helt nervös.

Vik Hädan!

”Han skulle kunna tycka om sig själv sådär så att han gärna vill visa sin bringa å ha en väldigt djup v-ringad t-shirt som är riktigt tunn. Så att man tvingas kolla på hans nipplar. Hela tiden. Eller väldigt snabba solglasögon som han sätter i pannan, eller har på huvudet.”

Lisa hittade en jättefin kofta och vi gick till kassan. Göteborg ösregnade liksom från ingenstans som vanligt och jag gick till spårvagnen och jag blev blöt men flinade lite för mig själv ändå för att livet är fint.

Och fastän jag stannade på Sportson för att låtsas som att jag skulle handla en cykel bara för att nya cyklar luktar så gott kunde jag liksom inte sluta tänka på att det skulle vara ett jävla under om han hade något annat än en katastrof på sig. Det finns ju så otroligt mycket fult. T-Shirt ovanpå långärmat. Salsa-outfiten: svarta finbyxor och lila skjorta avskiljda av ett tunt lackbälte. Tajta tröjor i träningsmaterial – när man inte tränar. Vadsomhelst från Marlboro Classics eller Blend. Eller en outfit helt inköpt på MMSports. Tänk dig: Byxor från Gasp, Linne från Better Bodies, hoodie från Freddie. Eller bara en tröja där det står att man är sponsrad av MM. Grattis till dig liksom – och alla Göteborgs Steroidfreaks so help me God. Tjocka Sneakers som är för hårt knutna. Vadsomhelst från Sebago. Tänk! En Newportkille! Med piké, shorts från Polo Sport, seglarskor och en stickad tröja över axlarna. Eller vita byxor i vilket material som helst. Keps långt bak på huvudet och en luvtröja med ett fotbollslags logga på.

Jag kan inte sluta. Jag är en hemsk människa.

Stackars man. Oddsen är sådär.

Lycka till...

  • Comments(2)//blogg.miouconcept.se/#post85