Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Självklara saker.

December 2012Posted by Christel Sat, December 15, 2012 21:59:29

Undertidenmusik: Linton Kwesi Johnson - It Noh Funny

Det är ju väldigt skoj vad som är självklart. För självklara saker är ju väldigt sällan självklara när man umgås med fler människor än sig själv.

Jag har alltid tyckt att jag har en bra bild av omvärlden och om hur mina generaliseringar stämmer rörande bra överens med hur självaste Verkligheten Är. Men dom stämmer ju inte längre. Världen håller på att snurra ur kurs helt och hållet.

Denna veckan rubbades Daniels värld och min med den. Han kunde inte förstå mig och jag kunde för mitt liv inte förstå honom. Vi gick på Liseberg för att det är romantiskt å inte för att vi är romantiska men för att NÅN får man ju romanta sig med för att inte känna sig helt ensam tyckte båda två. Vi tittade på människor i röda bodar som sålde saker med mycket socker i. Jag flinade å tyckte det var sött att han var panikångesträdd för varenda åkattraktion och att det var gött att det var vinter så man slapp förklara varför man visst inte åkte nånting.

Men sedan kom slutet på parken och oundvikligen det hemskaste av allt: Spelhuset. Ett helt hus med saker som låter jättehögt, mullrar, blinkar och stressar upp en tills man utvecklar epilepsi. Följaktligen säger den generaliserande sanningen att det i spelhus springer fulla tonåringar och killar med kepsen långt bak på huvudet och dom kommer från Lerum och är gifta med sin kusin och det rinner baksnus från deras mungipor och dom är rasister. Och jag var tvungen att erkänna hur livrädd jag är för domdär sakerna. Alla saker därinne. Utom möjligtvis greppklorna i glasburen som aldrig fångar den fula nallen. Daniel tyckte att det var det konstigaste han hört. Rädd för vad? För...detdär. Och att man kan förlora. Det är jobbigt att bli stressad och sedan förlora. Och även om jag vinner är det hemskt för jag blir liksom hårdplast-och-tjutandeljud-våldtagen på kuppen. Men vi spelade två saker – som jag förlorade, och sedan hade jag offrat mig nog och vi gick och köpte svindyr ganska osmaklig mat.

Han bjöd hem mig på brädspel dagen efter. Brädspel...tänkte jag och såg Fia med Knuff, TP och Rappakalja för mitt inre. Det kan ju vara ett bra tidsfördriv. Dock fortfarande stressande då det tillhör kategorin Spel men det skall ju vara utvecklande att utsätta sig för livshotande saker vet jag. Väl hemma hos Daniel betydde brädspel spel med kartonger med Keltiska bokstäver. Evighetsspel med gubbar från olika folkslag med olika krafter där syftet var att kriga, ockupera land och tjäna pengar. Men..det är väl inget syfte? Varför skulle jag vara sugen på att lära mig regler i trekvart, läsa på om de 27 olika folkslagen och först EFTER det börja spela? Och att det krävs tre dvärgar för att ta över en bit land med några stackars infödingar i. Och att jag får 8 mynt efter att ha tänkt sönder hjärnan i tio minuter.

Asså...jag stod verkligen frågande – och Daniel stod lika frågande på sin sida. Jag såg ju ut som en gamer tyckte han. Jag rös. Gör jag ju INTE!

Jag har väl inte läderrock heller. Jag har inte råttfärgat otvättat hår. Jag har inte solglasögon inomhus. Jag lajvar väl inte. Jag kan väl inte alviska å har inte läst en enda fantasybok. Heller!

För honom var det helt galet att jag aldrig varit på SciFibokhandeln. För mig var det en gåta varför någon skulle vilja. Det var inte heller bara så att vi inte höll med varandra – vi kunde inte förstå hur den andra tyckte annorlunda alls. Hur det kunde hänga samman med dens verkliga varande.

Sedan förlorade jag för att jag tyckte att om det är ett syfte att ha en armé med varulvar så är det ett syfte att alla mina skelett får en depression och kollektivt tar livet av sig i Sumpmarkslandet nere i höger hörn.

För det är inte självklart. Det har jag märkt det senaste året. Det är till exempel inte självklart att man kan brygga kaffe. Att man tycker om choklad, att lyssna på musik överhuvudtaget (men asså, det är sant - jag träffade en sån i somras).

Det är inte heller självklart att vilja Ta HAND om någon man bjuder till sitt hem, att man välkomnar någon ny till sin gruppgemenskap så att den känner sig inbjuden och med på tåget – inte att visa solidaritet heller.

Det är inte ens självklart att ibland vilja ha sex.

Så medan jorden lämnar sin bana och vobblar vilse sitter jag i min fåtölj å tackar Gud för att man får lov att kolla på romantiska komedier helt själv för det är så man slutar vara förkyld. Övertygad om det.

Nån ordning får det ju ändå va.



  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post92

Hål och andra avgrunder

December 2012Posted by Christel Fri, December 14, 2012 00:26:47

Undertidenmusik: Hole - Malibu

I Sverige skyltas det. Jag älskar att det gör det. ÄLSKAR! Vi varnar, och vi varnar för att vi snart skall varna för att vi skall varna för något som du skulle kunna skada dig på om du inte vore varnad innan. Vägskyltar om skarpa svängar. Rader med avfartspilar innan trafikplatser och mot. Varning för älgar och traktorer och vildsvin och hysteriskt blinkade lampor vid övergångsställen och skyltar om våta golv och hål i marken och gudvetvad.

Jag gick hem en dag från jobbet med doggsen och blev varnad för en slang. Jag blev verkligen varnad, för det var konor och blinkade lampor och reflexer och upp-å-ned-igen kluttar över slangen så att man skulle kunna rulla över slangen om man har hjul eller däck eller konstiga gångarter. Tänk vad som hade kunnat hända om jag inte blev varnad?! Jag kunde ha fakking gått PÅ slangen och kanske inte märkt den förrän jag trampade mitt på den eller så kanske jag inte ens hade märkt den. Gått förbi bara sådär. Utan att notera den alls.

Och såhär i efterhand är jag tacksam, för jag fullkomligt spinner av trygghet av att bli varnad. Kurrar över att ha blivit varse och fått förhållningsregler så att jag kan ta bra och adekvata beslut. Akta hålet! Och jag kan akta mig allt jag orkar.

Men det finns ju fler hål än dom som är grävda i marken eller uppborrade mitt i omkörningsfilen. Det finns hål som liksom blir inuti kroppen, och som ingen varnar mig för. Dom är jag inte så förtjust i. Hål som skapas efter bortkastad tid, falska förhoppningar.

Om jag investerar, involverar, implementerar Dig i mig, i mitt och gör gott om plats för Dig så gör jag det för att jag fått grönt på att du vill ha platsen - inte för att jag hittar på utan för att du har sagt att du VILL ha platsen och eftersom jag är trög har jag frågat efteråt om du verkligen vill och du har försäkrat mig.

Problemet är ju att man överlag har rätt att ändra sig.

Och då blir all dendär tiden och allt detdär utrymmet skapat för att du skall ha ett hangaraound i det som är Mitt - och som du faktiskt kommit fram till för längesedan att du nog fanimej inte ville ha ändå, bara som ett...hål.

Om jag bara kunde anställa nån som var skyltansvarig inuti mig.

(Tills dess no.1: Det är inte farligt att kommunicera.)

(Tills dess no.2: Jag måste bara få skrika lite i versaler: MAN THE FUCK UP!)



  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post91