Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Spoon me.

Januari 2013Posted by Christel Mon, January 21, 2013 20:13:16

Undertidenmusik: Etta James, Harvey Faqua - Spoonful

Wow. Folk smälter samman. Som en underbar, älskande, homogen sylt träffas dom. En efter en möter de sin själsfrände, sin tvillingsjäl, sin stora kärlek, den rätta, den där varma stadiga som skall vara där - som VILL vara där, eller bara någon som är tillräckligt bra och som får duga gott och i tvåsamheten duger dom tillsammans och limmas ihop i händerna och stöttar varandra fastän livet är skit och allt är sömlöst.

Att det är kallt ute räcker inte för att förklara.
Stadens vindar nyper inte, biter inte, naggar inte för dom äter. Äter händerna och hela ansiktet och det är så kallt att lungorna gör ont när vi andas. Frost hela vägen in.

Provar, testar, tar tillbaka, gör om, rätt rätt, gör fel igen och tappar bort varför gjorde vi som vi gjorde? Och så minns man. Ändå är det som att de udda tonerna inte finns kvar när allt som saknas är någon som somnar. Tätt intill. Alldeles bakom.

Snart.

(ovan ser du en bild på fantastiska halsbandet 'Spoon Me' ifrån CorneliaWebb.)

  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post94

Jag är en Hormon

Januari 2013Posted by Christel Wed, January 16, 2013 23:49:39

Nej, inte ett. En. Som Mormon fast mer känslig och inte alls mormon.
Men först, lite Undertidenmusik: Janis Joplin - Cry Baby

Det började någon gång i somras. Någon drog av ventilen. Och det är inte det minsta bekvämt för det är sjukt svårt att visa sig avlappnad, obrydd och svår - ja när man lipar alltså.

Jag tror att det var när min vän Hanna berättade att hon var gravid. Min egen vän var gravid med ett eget barn. Helt plötsligt var det inte bara så att FOLK kunde få barn såsom mina storasystrar fått (för att dom är storasystrar som är äldre än mig och gör saker före mig och det är inget att reflektera över för allt som dom gör kommer att bli sant, fast sedan) och ganska många miljarder kvinnor innan dem - utan MAN kan få barn. Det är fullt genomförbart och inte alls abstrakt.
I samma veva gick min vackra, starka, underbara mormor Aase Synnøve Dahl ur tiden och verkligheten blev verklig på ett så underligt vis för visst har andra i min närhet somnat in före henne - men inte hon. Inte min mormor.

Det blev för mycket för hela min uppenbarelse och alltsedan dess har jag varit smärtsamt, astöntigt blödig. Jag lipar till vadsomhelst på TV. Och speciellt till dom allra värsta, klyschigaste, amerikanska gegg-och-sleezeprogrammen och gärna precis när dom tänkt sig att man ska börja gråta.

Som om det inte vore nog med att Hanna blev gravid så gick allt bra längs vägen. Jag fortsatte lipa varje gång vi pratade i telefon och varje gång vi fikade dock (Jättetrevligt. Social och glad tjej ändå! Hej gråta i croissanten). Hanna och hennes Tobias fick sin lilla dotter på Julafton och sedan dess finns det ingen hejd. Jag är out of control. Bananas.

Igår morse lyssnade jag på Sissela Kyles Vinter i P1 från 1 januari 2013 på vagnen till skolan. Hon spelade en av världens vackraste låtar "Hemma"(det är en väldigt ohäftig låt, inga creddpoäng alls) Så där satt jag på sexans spårvagn med en bunke kvarg och såg ledsen ut. Hon kom fram till biten om sin pappa Pieter. Hon beskrev känslan av den suck hennes gamla dementa far gav ifrån sig när han fick lägga sig i en varm säng efter att ha blivit runtflyttad och matad och grejer. Jag hulkade högt och var tvungen att låtsas få ett hostanfall för att maskera det. För att han fick lägga sig i en säng liksom. Jag tyckte det var hysteriskt fint.

Väl i skolan var det en föreläsning om vad man kan specialisera sig inom efter att man läst grundutbildningen till Sjuksköterska. Det kom en barnmorska som sade att man kan arbeta med barn. Jag började gråta. För att man kan arbeta med barn? För att hon arbetar med barn? För att det finns barn? Jag vet inte.

En av föreläsarna berättade att hon arbetat i neonatalvården och drog igång en video från youtube. Den värsta sortens klippvideo. Fula slides, fula typsnitt och: Celine Dion. Jag brast efter andra ackordet. Helt seriöst! Jag tuggade mig i kinden och vägrade titta. Jag målade en blomma på mitt anteckningsblock istället - ASHÅRT MÅLADE JAG DEN.

Min vän Lisa lassade in det klassiska Doktor Glas-citatet på sin facebookstatus:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

and there it was. Igen.


Innan jag somnade grät jag till att Charlie Sheen i 2,5 Men inte gifte sig för att bruden ville att Charlies bror skulle flytta ut ur huset - men det var viktigt för Charlie att brorsan bodde kvar.
Jag Grät till Two and a half Men. På riktigt.

Open flow kan man säga. Och jag vet inte hur länge det har tänkt sig att det skall vara så men någon gång tar det väl slut gissar jag. Jag kanske har tårar att ta igen förresten. Dom kanske har legat där och väntat liksom och nu måste jag jobba bort dem systematiskt genom att konsumera slemmig kultur. Jag har inget val.

Så nu vet du: när du ställer dig frågan vad det är för lättköpta imbeciller som blir betagna av Extreme Makeover Home Edition, varför Oprah har funnits i en evighet, varför det finns romantiska komedier & varför människor läser böcker av Emma Hamberg och Martina Haag:
´tis me. Det är jag som är Hon.




  • Comments(2)//blogg.miouconcept.se/#post93