Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Konsten att döda pinsamheter?

Februari 2013Posted by Christel Thu, February 21, 2013 00:38:23

Undertidenmusik: Ludvig Bell - "Jag är en idiot"

Jag är helt grym på att göra om saker i huvudet. Händelser. Saker som händer. Jag gör om dom så att dom passar bättre in med tanken jag har om hur mitt liv ser ut. Det blir väldigt fint när allt passar. Minnena blir ljusare, lärdomarna starkare, genomförandena blir liksom guldkantade och ungefär allt jag gjort blir som tydliga statements i varje steg som idag resulterat i Den Fabulösa Christel. Jag blir oövervinnerlig och välmatchad på en och samma gång. BOOOOM!

Jag gör om lite av varje. Saker jag gjort. Saker jag sagt. Det är oftast helt trivialt och ganska meningslöst omgörande - som att regissera om samtalet med kassörskan på ICA eller olika sätt att säga en välkänd actionfilms-oneliner som svar på biljettkontrollantens "får jag se på din biljett?". Typiskt töntigt, men väldigt underhållande.

Vissa tillfällen är dock speciella. Dom som jag fortsätter göra om, och göra om igen (och igen, och igen, och igen). Det är dom exceptionellt pinsamma passagerna i mitt liv. Händelser som liksom är så jobbiga att dom inte blir ojobbiga fastän jag målat över dom, målat om dom, brutit ned, förträngt och byggt upp dom på nytt. Och det spelar ingen roll att flera av dem säkert är saker som väldigt få kommer ihåg längre (för att det var femton år sedan) - eller ens noterade att dom hände när dom väl hände.

Men, tänker jag, kanske att dom blir mindre stigmatiserade och slutar fylla min tankeverksamhet om jag nämner dom offentligt? Jag kan dra några. Bara rakt upp och ned. Rullandes inne i hjärnan gör dom ju ändå ingen nytta.

1) Jag gick på träningsworkshop i tre timmar i vad som visade sig vara extremt genomskinliga tights. Jag vill fortfarande dö litegrann när jag tänker på det. Alltså på riktigt dö.

2) Mina hundar slet sig och skrämde ihjäl en stackars tjej och hennes fromma lilla jycke. Det var verkligen synd om dom båda och tjejen skrek "Döda oss inte".

3) Jag låtsades veta massor om ett ashäftigt band (som jag fortfarande inte kan uttala namnet på) och blev påkommen med att inte ha en aning. Busted. Jättejobbigt.

4) Jag snattade nötter och blev påkommen. Saltade nötter som jag inte ens ville ha. Jag blev så rädd att jag kräktes.

5) Jag skulle på fika med världens fräckaste kille och kände mig som världens mest naturliga skönhet. Spontan och allt. Jag hade dock svarta oliver mellan precis varje tand i flera timmar och ingen jag mötte hade sagt något.


Sedan finns det en hel drös med grejer till som i sig är pinsamma av samma kaliber som de ovan nämnda - men som inte alls är lika smärtsamma som minnen. Förmodligen för att människorna som var i närheten inte var lika viktiga. Eller för att omständigheterna gjorde att ett alternativt utfall inte var möjligt eller valbart.

När allt kommer omkring har vi allihop gjort bort oss skitmånga gånger. Vi brukar mötas i historier där dom jobbigaste sakerna oftast innefattar antingen att vi sett fula eller tokiga ut, alternativt luktat äckligt - eller att vi låtsas att vi vet om och kan saker vi sedan blivit påkomna med att inte ha en susning om.
Omedvetenhet och hittepå alltså; det verkar vara dom två värsta kategorierna. Om man inte skall räkna in fylleepisoder - men då kan man ju åtminstone skylla på att man var full och det brukar vara väldigt bekvämt tycker jag.

Själv tänkte jag köra trial 'n error. Kör du med. Skrutta ned alla pinsamheter på en lapp och lägg den på en parkbänk eller på bussen så att någon läser.

När vi yppat dom absolut jobbigaste grejerna och såsat ut dem i offentligheten kanske dom faller i träda?




  • Comments(1)//blogg.miouconcept.se/#post97

Vissa saker är fula. Och vissa är fina.

Februari 2013Posted by Christel Sun, February 17, 2013 11:15:52
Undertidenmusik: Passenger - Month of Sundays

Jag har börjat plugga. Jag tänkte att jag skulle bli sjuksköterska. Reko jobb, reko lön. Reko gammalt yrke med kollektivavtal, rättigheter, rast (Rast, vad är det liksom? Aldrig haft), möjligheter till avancemang och vidareutbildningar, ännu mer smaskiga lärdomar om kroppen och medicin och ännu mer anatomi och fysiologi som jag älskar att nörda ner mig i; man kan arbeta som det över hela världen - och så vidare i all evinnerlighet.
Det är dock inte något fint yrke. Det är ett yrke som får ett "varför".
Det får ett varför på ett sätt som läkare, jurist, veterinär, arkitekt, civilekonom och ingenjör aldrig någonsin får. Det är till och med ofinare än det jag redan hållt på med i massa år; Att säga att jag jobbar med träning och massageterapi får aldrig ett varför och ett skrynkligt fejs. Det får ett sus och ett oj och en kommentar om att vederbörande har ett gymkort som aldrig används, sedan kommer det nån samvetessuck och nåt nyp i egna magen för att påbörja en kokettering om dålig karaktär.
Det är väl omvårdnadsbiten tänker jag. Som gör att sjuksköterska inte är fint. Att ta hand om sjuka människor är fult (om man inte är läkare), att ta hand om friska, smålata människor är finare.

Dessutom kan man ju läsa på fina och fula ställen. Sahlgrenska Akademien låter ju ganska fint. Det är dock inte alls lika fint som att läsa på Sophiahemmet. Men Universitet är fint, om man man jämför med Högskola. För att inte tala om var som är okej att läsa till Massageterapeut nånstans här i Göteborg, fascinerande viktigt för folk att raljera om sin utbildning när den biten kommer på tal!

Jag lystrade härom veckan till en tjej som raljerade om det fasansfulla i att ha utbildat sig till Massageterapeut på Göteborgs Massageskola. Där var utbildningen inte helt klok. Och den kostade typ ingenting. Man lärde sig helt fel. Och utbildningarna var tre dagar långa innan man blir godkänd, och dessutom Skriver Dom sina Egna Intyg där! Gör egna Diplom och delar ut till dom som går där!

Det tycker jag var skojigt sagt.

Först tror jag att det är viktigt att påpeka att en utbildning automatiskt blir fulare ju mindre den kostar. Sedan blir den gradvis fulare och fulare i och med bristen på kvaliteter såsom;

a) Att gamla gubbar och yngre gubbar med "pondus" hängt där

b) Att dessa gubbar hade pengar

c) Att gubbarnas pappor hade pengar

Dyrt är fint, inte värdefullt - men Fint. Jag gick hursomhelst min utbildning där. Jag läste till massör och massageterapeut och läste vidare om triggerpunkter och till idrottsmassör. Jag läste där i över ett år. Jag lärde mig skitmycket. Därtill var det otroligt mycket praktik invävt i utbildningen, vilket gjorde att jag innan jag blev certifierad hade analyserat, palperat, mött, mottagit och masserat hundratals personer.

Och detdär med intygen är ju ännu skojigare. Trodde hon att Axelssons diplom skrivs av Gud? Att GGI's certifiering styrs av Kungen? Att Hälsotekets elever get's the freekin' Touch of God innan dom hoppar ut i arbetslivet?

Alla skriver sina intyg själva. Jag kan till och med starta en massageskola imorrn om jag vill – och ge alla elever diplom skrivna med blyerts på en post it och sedan skapa ”Branchrådet för Terapeuter som är Kickass Apbra men som inte har skitmycket cash att låna av en gammal gubbe att lägga på utbildningen” och be alla mina studenter att gå med i det rådet. Det är inte emot en enda regel eller lag. För jag är fanimej kickass på det jag gör, och helt oödmjukt och fult vet jag att jag är störigt mycket mer kompetent än många andra terapeuter – oavsett hur mycket deras utbildning kostade.

Vet ni vad som är ännu mindre ödmjukt av mig? Håll i er. Jag skulle förmodligen bli en läskigt bra sjuksköterska oavsett om jag läste på en Högskola i Trollhättan eller på ett Prifvat Unifversitetssjukhem i Korpilombolo. För att jag ger mig fan på det? Ja, eller för att kunskapen kanske är densamma?

Fint eller fult - om Du glöder och brinner för vetandet och passionerat implementerar det du lär dig så att det limmas samman med dina moraliska värderingar och föds ur dina ord och handlingar - då äger Du din kunskap.

Wow, det är värdefullt. Och fint.

  • Comments(1)//blogg.miouconcept.se/#post96