Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Klockan är 04.30.

Mars 2014Posted by Christel Wed, March 26, 2014 08:07:42
Undertidenmusik 1: Cry me a river - Lisa Ekdal
Undertidenmusik 2: Valentine - Tricky

Klockan är 04.30. Den ringer för jag skall hälsa på min älskling på andra sidan landet. Jag duschar och skrubbar mig med en rättvisemärkt kroppsskrubb. Ekologiskt råsocker från Belize, vanlij från Indien, och olivolja från Libanon. Smörjer mig med sheasmör från Burkina Faso och maccadamiaolja från Kenya. Kladdar in händerna med ekologisk nattljusolja, kockosnötsolja och mandelolja från Sóley på Island. Det är så kallt ute, nordan ligger på. Om inte huden skyddas spricker den. Min hårspray är slut. Jag får köpa ny i Kalmar.

Jag skall ta sexans spårvagn till Centralen, men det kommer en buss som tar mig dit ännu snabbare och jag kommer i präktigt god tid. Visst va, tjejen med ordningsbyxorna på. Espresso House är öppet, gosh – när stiger damerna upp om morgnarna egentligen? Kön är galen, men damerna är galnare. Det går fort att få frukost. Jag är inte hungrig. Men ost är gott.

Längst in vill jag sitta. Stilla. Jag har en snus inne för att jag kan, inte för att jag behöver den eller är sugen, men för att jag hade och för att jag kan. Det ryker ur koppen. Mackan bor i en plastpåse. En plastpåse gjord speciellt för att förpacka prisiga bröd med ost. Man ser att mackan kostade pengar, plasten liksom skiner.

Två meter från mig sitter en kvinna. Hennes jacka är lång, beige, välanvänd. Hon har något på huvudet och håret är långt och grått i flera nyanser - randigt, trasigt, smutsigt. Stövlarna är håliga. Hon håller en papperskopp med varmt vatten i händerna, metodiskt andas hon ned mot vattnet med läpparna intill ytan så att värmen slår tillbaka mot ansiktet. Ångbad klockan 05.35.

Hennes rygg är kraftigt krökt, en allvarlig skolios med kufos. Huvudet liksom sitter nedanför axlarna även om det inte vill. Som om hennes ansikte var menat att titta ned i gatan.

Hennes händer är tunna.

Hennes knän skakar.

Hennes lungor är trötta och lyfts av interkostalerna i små hostande kramper. Hennes hosta är tyst.



Här sitter jag med min frukost.



”Ursäkta. Ursäkta att jag stör. Vill du ha en macka?”

”Nej.”

”Är du riktigt säker? Inte ens ta med å äta sedan?”

”Jag mår inte så bra. Jag mår lite dåligt.”

”Okej”



Ett fåtal tänder. Gråsvarta. Underbett. En doft av gas, det där är inte kropp – det är kemikalier – eldsmälta kristaller som flyter fastän de nyss var skira pulver skilda från varann. Jag tror inte att underbettet var där från början, men om du testar själv att kröka ryggen på riktigt – fylla ut rummet mellan skulderbladen, dra in hakan mot halsen och veckar halsen mot sternum allt du orkar så skjuts även din underkäke ut, inte sant? Allt du ser där är din egen bröstkorg.

Minuterna suddar ramarna. Dimmigt i periferin men klart förstorat och skarpt i blickfånget. En fisheye mot tavlan där någon fått betalt för att gå på manikyr och sedan hålla trötta kaffebönor i händerna på bild. Mm, kolla sikka bönor som rinner mellan mina fingrar, kejsarens nya kläder och tjofaderallan.

Ridån går upp för mina öron och jag är inte varm om hjärtat men ironiskt nog startar Miike Snows ”Animal”. Alltså på riktigt, inte bara i öronen utan i högtalarna. Jag älskar den. Huden drar i hårsäckarna, chickenhud över taggutskotten, underarmarna. Jag lyssnar och vill le men det vill inte ansiktet alls.




”Du. Du? Du har inte ett par extra sockar merej?”

”…Nej... tyvärr…”

Det hade jag glömt ta med.




Det är min ficka som vibrerar. Mitt alarm har ringt i över en minut, det är dags att gå till tåget. Pappmugg, take away, hälla över, jag har inte ens tagit i porslinskoppen med handen. Nu borde jag verkligen gå. Dom bonar golv på Centralen. Tiden går, jag måste gå till tåget.



”Hej. Ursäkta nu stör jag dig igen. Ursäkta. Jag tänkte att…någon gång idag blir du ju hungrig.”

”Jo”

Jag antar att plasten om mackan fortfarande skiner men jag tittar inte.

”Och jag har ju inga sockar men…jag har dom här. Vantarna?”

”Jag tycker ’som de e lite svårt med vantar.”

”Jaha…”

”Men. Halsduken, behöveru den?”

”Nej.”

”Jamen, nejmen, jag menar har du ingen extra halsduk i väskan? Du behöver inte…”

”Min frukost kostade mer än denhär halsduken.”

Världens största halsduk om en liten fågelhals. Säkert tre meter stickat.

”Men då kan du ta mackan. Du kan ta en peng jag har inte många pengar men en peng och dom e inte helt slut dom tar slut denna månaden men dom e inte slut nu ännu”

”Nä…jag. Måste gå. Men, ee…ja. Hej.”




Fan i jävla helvete va kallt det är ute.





  • Comments(0)//blogg.miouconcept.se/#post115