Miou Concept Blogg

Miou Concept Blogg

Träning, Kurser och Grubblerier

Miou Concept är företaget som har träningspass för privatpersoner och företag runtom i Västsverige. Miou Concept drivs av instruktören, tränaren och läraren Christel de Lang och har ingen fast lokal: Vi huserar i ERA lokaler, gym, företag, danshallar, föreningslokaler, vardagsrum och gymnastiksalar i och runtom Göteborg, Lerum & Alingsås för att komma dit DU är. Träning kan även beställas till privata sessioner/tillställningar i form av Personlig Träning, Möhippa, Fest eller för er i Seniorföreningen eller Föräldragruppen. Lev aktivt - lev lätt!


Vafan är ni rädda för?

Oktober 2014Posted by Christel Sat, October 18, 2014 12:50:19
Undertidenmusik: Fuck You - Lily Allen


I min födelsekommun, på den lilla orten där jag växte upp, illa fäktade och flydde vid 15 års ålder fick Sverigedemokraterna i årets val 20%

Tjugo procent. Trehundra helt allvarliga pers tyckte att det var en rimlig idé att ett rasistiskt parti med en pellejöns – en fullständig tokhatt i spetsen skulle få deras personliga röst.

Rönnäng. Home of medelklass. Home of shabby chic. Home of nybyggd vit enplansvilla. Home of trehundratusen sparade på banken. Home of semester, nyrenoverat, ny bil, fast jobb, trygghet, frikyrklighetens högborg.

Home of tio år äldre kille hämtar upp högstadietjej i sin snabba bil och behandlar henne som avföring. Home of eurodisco. Home of nittiotalets nazihajp försvann aldrig, den är fortfarande kvar. Home of vadfan är genus, vadfan är jämlikhet, vadfan är ens en bok. Home of hembränt, lokal pisspub, smygdrickande. Home of otrohet in absurdum. Home of nu blev jag ihop med mitt ex bästa polare för det fanns ju för i helvete ingen annan kvar som jag inte redan knullat med.

Home of vit hereronormativ, opersonlig, inskränkt, blundande, outbildad, dömande, ogin, småaktig, illvillig, snål och livrädd. Home av typ noll invandrare.

VEM ÄR DU RÄDD FÖR?! DET FINNS JU INGEN HÄR SOM DU INTE REDAN ÄR SLÄKT MED?!

Hur kan man vara så rädd, så okunnig och samtidigt så väldigt övertygad om att om vi bara bygger vidare på våra rädslor – om vi bara drar fram våra fula sidor i ljuset och håller fram dem och går allt vi orkar framåt, förlåt; bakåt och trycker upp dem i fejset på vår omgivning – så LÖSER vi det här. Vi säger blankt nej bara, till saker vi vet jack shiat om.

Vi kan vara rädda tillsammans, vända oss från verkligheten och bestämma oss för att ju färre vi beblandar oss med – ju färre vi är desto bättre är det. Det räcker inte med det vi har. Vi måste hushålla. Akta så att ingen tar ifrån oss det vi har. Ingen får! Ingen skall ha om inte jag skall ha. Det är mitt. Eller iallafall inte ditt, och i synnerhet inte någon annans. Akta! AKTA SÅ ATT INGEN ANNAN FÅR!

Det är inte bara rumsrent. Det är i sina små klickar klapp på axeln-fint att hötta med knuten näve och öppet stå för sin okunskap.

Och samtidigt skäms jag för mig själv för det som väcks i mig av tanken på dem. Att deras okunnighet och ointresse fortfarande gör mig så arg. Att deras fullständiga brist på moral, solidaritet, medmänsklighet och kärlek får mig att se ner på dem. Att jag helst av allt vill kalla hälften av dem White Trash och den andra hälften bortskämda, distansera mig och behålla klyftorna. Se för guds skull inte mig som en del av människosläktet om ni definierar er som sådana.

Jag vet att det inte löser någonting. Att min avsmak för dem inte är samma sak som deras rasism – men väl av samma magnitud. Samma kraft. Som behåller avstånden mellan oss. Som hindrar oss från att kommunicera. Samtala. Som får mig att inte ens orka säga första ordet för jag pallar inte En. Diskussion. Till. med en apa från medeltiden, för gosh har jag haft samtalen förut.

Det där är min skit. Där bidrar jag till att behålla strukturen. Och önskar på avstånd att kärleken och förståelsen i slutändan skall få vinna.

För det är inte ortens fel. Alltså inte markens. Den är fortfarande fylld av liv och möjligheter. Den bjuder fortfarande på regn i skogen, fina löv, tysta omgivningar, fritt tänkande. Den bjuder fortfarande på möjligheter för små skitungar att starta ett kreativt, upplyst, matigt litet liv. Plats för att behöva tänka själv. För att tvingas tänka själv, för det finns tid över - för man måste vänta på bussen, vänta på maten, vänta tills det slutat snöa, vänta tills julen kommer, vänta tills imorgon och i väntan finns det tid att begrunda. I tiden mitt emellan finns det tid att bli till.

Av solidaritet, medmänsklighet och kärlek.







  • Comments(1)//blogg.miouconcept.se/#post125